Mycket bra skrivet.
Bara en synpunkt. Det behöver inte vara så att man tycker jobbet är viktigast och att man prioriterar ner allt annat. Man kan krascha ändå. Jag fick tydliga utbrändhetssymptom nyligen på grund av att jag helt enkelt tagit på mig för mycket arbete och ansvar på jobbet parallellt med att mitt privatliv var rörigt. För mig var vägen ut att direkt prata med min chef (som du gjorde – väldigt viktigt att man gör detta omedelbums) samt att börja motionera ordentligt. Träning på hög puls förbränner stresshormoner och nollställer kroppen, så att man lättare återhämtar sig från allvarliga stressymptom.
Men sedan när man börjar känna sig friskare är det ännu viktigare att man börjar arbeta med att bygga upp en sundare tillvaro. Att kunna ta på sig lagom med ansvar (säga nej oftare), att kunna gå hem klockan 17 (som du skriver), att prioritera relationer, intressen och nöjen också.
För er som hamnar i den här fällan finns det alltså bra sätt att ta sig ur den direkt, men det är kritiskt att man tar tag i sin situation direkt och inte fortsätter köra på i 180 km/h. Då kan situationen bli betydligt värre och återhämtningen ta flera år.
Det är inte värt det. Stressa mindre.
Vill även slå ett varmt slag för mindfulnessträning.